Hej & välkommen hem.

Nu är vi hemma, kom hem igårkväll.
Hultsfred och The Cure var helt awesome!

Jag fick en panik/ångest/arg/gråt attack på fredagskvällen när jag var helt förstörd
och jag tror den utlösande faktorn var trötthet, spänning och att jag hörde honom
i receptionen och att det var 'bara' en natt bokad. Well, man kan väl inte få allt.

Nästan hemma igen blev vi arga, och vi blir ALDRIG arga på varandra,
vi säger ALDRIG elaka saker, men båda två var trötta och vi missförstod varandra.
Vi hann få ur oss en varsin mening med taskigheter innan vi insåg att
'oj vad håller vi på med' och bad om ursäkt båda två.
Det känns ändå skönt att vi ändå KAN skälla och bli sams. Man kan behöva det med.

I övrigt var det en så fin helg. Spelningen var UNDERBAR.
Inte minst för att han stod bakom mig större delen av konserten
och höll om mig och ibland pussade mig lite på huvudet. Supermysigt.
Mot slutet när fjortisarna lessnat klev vi oxå lite längre fram och fick
en ännu bättre upplevelse :) Robert Smith går inte av för hackor!! =)

Så här långt hemifrån har jag inte åkt sedan jag var liten utan att tro att
jag aldrig mer kommer hem. Jag skrev inte ens ett farvälbrev.
Jag är så trygg med honom, litar på att han tar hand om mig.

När vi vandrade runt och väntade på att det skulle börja så köpte honey
en hatt. Jag älskar män i hatt! Han var så jäkla snygg i sin hatt <3 :)
Förlåt för ett 'tråkigt' inlägg.