29 Maj - 30 Jun

En månad.
Klarar jag verkligen inte längre än så?
Ångesten vann. Så mycket för mys-lördag.

Nu vet jag vilket helvete som väntar.
Kroppen kommer hämnas.
Det som alltid varit min vardag.
Även innan jag visste vad det handlade om.
Det som varit så skönt att slippa nu.

Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte var skönt.
Det vore osant att säga att jag ångrar mig.
Men det får inte bli som förut. Inte inte inte.

Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Kraft till nya tag har jag inte.
Det är okej att göra snedsteg, du behöver inte börja om från början
utan bara fortsätta vidare framåt, du har redan kommit långt.
Brukar jag säga åt andra i samma sits. Säkert sant, men..
Lättare sagt än gjort. Lättare sagt än gjort.

Hellyckad kväll igår :)

Ingen spya, inga folkmassor och ingen panik.
Bara grillning, musik och treeeevligt umgänge!
Åh vad jag är glad för igår :)

Trots att min käft glappade som tusan.
Jag erkände saker till höger och till vänster.
Små-jävla-jätte-dumt kan jag känna att det var.
Men det är väl smällar man får ta, kanske..

Nu ska jag ha en mys-lördag alldeles för mig själv :)

Markerat revir.

Det har jag ägnat mig åt idag.
Markerat mitt revir. Han är min.
Det känns bra fånigt, men ändå bra.
Jag har oxå berättat att om han dumpar mig så kan han få mycket bättre än sitt ex.
Samt att han aldrig kan få bättre än mig, sagt med glimten i ögat ;) haha..
Nu ska jag göra mig i ordning så gott jag kan för partaj ikväll.
Har inte så höga förväntningar så hoppas bli överraskad =)
Har inte heller bestämt hur berusad jag ska bli..
Att spy på fyllan betyder inte att jag får börja räkna om mina spyfria dagar
men det gör ju inget om jag låter bli att bli SÅ berusad heller :)
Jag gillar att benen ser så små ut när man tar bilder såhär..
Jag efter ha släppt ut hästarna i hästhagen igårmorse =)

Den där Jelena.

Det var kalas i förrgår, jag tänkte att en dålig dag är okej,
upp några hekton gör varken till eller ifrån egentligen,

Igår bjöds det på pizza på jobbet och jag grät hela kvällen.
Jag ringde honey när pizzan hämtades och hyperventilerade i telefonen,
jag sa att dom är feeders allihopa och dom gör det bara för att förstöra för mig.
Han sa att han skulle bära med sig telefonen hela kvällen
och jag fick lova att ringa honom om det blev jobbigt.
Vilket jag gjorde en gång, strax efter vi ätit..
Hans bara existens, i andra änden på luren, räddar.

Jag la mig vid tio, livrädd för nattångesten och somnade.
Utan misär, och när jag tänker efter så var det otroligt starkt.
Jag mådde så illa och hade kräkan halvvägs uppe flera gånger under kvällen,
och jag hade förmodligen inte ens behövt kämpa för att få upp något..
Men jag lät bli. Self-high-five! =)

Där igen.

Jag tar mig upp ur sängen endast med hjälp av tanken
'om nån timme kan jag lägga mig och sova en stund igen'

Orken är slut och jag vill inget annat än sitta hemma och sortera.
Sortera saker och tankar. Gråta och tycka synd om mig själv.
Så jävla konstruktivt..
Lika konstruktivt och givande som hatet mot henne.
Det händer för mycket och jag svämmar över.
Det här kommer inte sluta bra.

Idag är det exakt fyra veckor utan misär.

FATTAR NI HUR ENORMT DET ÄR?

och till min sjuka hjärnas förvåning har jag INTE gått upp i vikt
utan jag har faktiskt stått ganska stadigt på mina siffror och om
något så har jag tappat några hekton. Jo hjärnan, vågen ljuger inte!

Ska jag reflektera så har jag faktiskt mått bra.
Överätning och panik till trots.. så har det ändå inte varit så hemskt.
På nåt vis känns det som jag lyckats stå stadigt genom mycket.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Nu vacklar jag. Kalas ikväll och jag har gråtit sedan han åkte.
När honey var här på lunch så ringe hon till honom och allt blev svart.

Jag vill ha en ursäkt från honom, självmant. För att han klantat sig.
Och jag vill att han lovar mig att nästa gång göra så hon inte behöver ringa om det där.
Det kommer han inte ge mig, och jag går sönder. Han förstår inte alls.
Kan jag kräva att han slutar låta så jävla glad när hon ringer?
Kan jag kräva att han slutar vända upp och ner på sitt/vårt liv,för att det ska passa henne?

FAN FÖR ALLT.

Sen är jag rädd, JÄTTERÄDD, för något jag tror kommer hända snart.
Det är två saker som kommer drabba dem. Saker jag ser vid horisonten.
Saker som jag verkligen förstår att de kommer behöva varandra i.
Som mamma och pappa, och som matte och husse till en hund.

Men ska det verkligen vara så?
Att jag 'väntar' med att ställa krav på att det ska vara 'vi' tills det är över?
Att jag längtar efter hemska saker, så att det kan bli vi på riktigt?
Att jag tänker på tiden efter, som vår tid.

Nä, jag ser ju själv att det är galet.
Jag tror att om jag säger så som jag skrivit här till honom, borde han oxå förstå.
Kanske kanske se att det är lite fel.

Önska mig lycka till idag. Syster ska komm hit nu. Det behövs <3
Håll era tmmar för att jag ska klara vara stark ikväll!
Att jag behåller kontrollen.

What keeps me going.

En kvinna som varit sommargranne så länge jag kan minnas dök upp på gården i morse när jag var och matade kvigorna hos pappa. Jag gick upp på gårdsplanen för att kolla vad hon ville.
Vi sa hejhej och hon berättade vad hon gjorde på gården och att hon kände K (min pappa).
Jag fattade inte varför hon berättade det för mig.. Sedan stirrade hon till och utbrast;
"Men det är ju DU!!??" hon ger mig en kram och frågar vart resten av mig tog vägen.
Hon gissar på att jag gått ner minst 20kg och sa att jag var 'lite rultig' förut.

Jag är rultig nu, men var fet förut.
Hursomhelst, jag kan andas en dag till <3

Ångesten har lagt sig.

Nästan iaf. Midsommarafton gick bra ändå.
Syster och hennes pojk kom och joinade oss och det blev mysigt :)

Är chaufför ikväll och ska upp och jobba i morgon.
Så är lagomt glad åt det... Men honey är en ängel och ger mig lugn.
Duschat, bakat och målat naglarna. Sånt jag tycker om att göra.
Nu kikar han på fotboll och jag leker med datorn. :)

Jag och honey igår <3 pusspuss

Instagram?

Någon som använder det?
niiamey heter jag där.
Tänkte det blir säkert roligare att va aktiv
om man hittar andra =)

Midsommarafton.

Vaknade i morse o trodde det var lördag.
Att den här dagen var avklarad.
'vi är helt fria att göra vad vi vill' sa han
och så bjöd han hem sin dotter m familj av bara farten.

VAD HÄNDE DÄR?!
Vad hände med att dricka alkohol, spela hög musik och vara oanständiga?!
Bara han och jag eller någon annan likasinnad??!
Jag kanske stannar hemma, spelar musik och är oanständig på egen hand >_<
--
Fått mejl från en kille. Kul med någon som söker kontakt.
Men det slutar alltid på samma sätt. Efter bara några mejl.
vi kanske skulle dejta? jag skulle kyssa dig första gången vi sågs!
jag skulle vilja gå ner på dej. jag kom i mina boxers nyss.
WHAT THE FUCK?!
Jag o alla knäppisar lixom.
Är det att man får vad man förtjänar elr vad?!
Jag brukar väl ändå inte antasta folk.

Nä glad midsommar på er, hoppas ni får en bra kväll :)

Skit.

Har absolut inget kul att se fram emot. Jag ser bara hemska ångestframkallande skitsaker jag INTE vill. Jag kan inte på egen hand styra upp någonting roligare och är bara en jäkla bromskloss om någon annan skulle bry sig. Skjut mig nu så jag slipper. Det blir bättre sen, javisst. Men hur bra? Och när är sen? När ska jag bli normal och hur ska jag ta mig dit? Jag kan inte se mer än en månad framåt och får stresspanik och orkar inte ens tänka tanken att göra mer än minimum. Förlåt fina ni men positiv känner jag mig inte ett uns. Jag har honey och jag har min syster men de kan inte fixa det här. Tyvärr.

Ändrad relationsstatus på facebook.

Jag antar att det inte gör någon skillnad när männen i fråga själva är gifta.
Men ändå, i hopp om att sms som dagens ska utebli.
"Ville bara önska dig glad midsommar. Synd vi inte får fira ihop.
Jag älskar dig. Kommer aldrig glömma dig. Puss & Kram"

Det här är då en karl som tror att jag är en hund som han får klappa på
och att när jag är full och inte kan stå, är det okej att snurra mig runt och sno en puss.
Det är väl det vi har 'haft ihop' så hur han kan älska mig är ett mysterium.

Sen är det oxå dags tycker jag. Vi har firat tre officiella år ihop lixom.

Sen var mamma så djävulskt grinig idag, igen. En del sura miner när
jag pratar om honom. Hon får mig ångra att jag berättade för henne öht.
Men det fattar hon inte utan hon tror bara att det är okej att vara svinig.
Hon har ingen lust att prata om det, och det finns nog inget värre än en
ovilja att förstå, jag hatar det i människor.. Jag kräver inte mycket.

God morgon.

Ja jag har inte vägt mig än, så vi kan väl säga god? =)

Jag sitter och väntar på att hennes bil ska försvinna från parkeringen
så att det blir min tur att gå på affärn och handla.

Vaknade säkert tio gånger inatt och kände mig utvilad och tyckte det
var dags att kliva upp. Första gången efter hela 45minuters sömn.
Heldre det än vara en zombie efter tio timmar :)

Vad ska ni göra i midsommar?
Här blir det väl ungefär noll firande.
Honey har inte velat planera NÅGOT.
'så skönt att vi är helt fria' säger han.
Igår hade han börjat på fixa för mat i grillning.
Jag vet inte om han bara räknar med oss eller om
han tror att han får gäster automatiskt då ;) haha..

Think twice before you wish.

Så många gånger jag tagit just den omvägen för att se just vad jag såg ikväll.. jag trodde nog inte min reaktion skulle bli denna. Knuten mage och sorg.

Onsdag.

Idag har lillasyster, min fina, sagt att hon vill umgås. Guld värt!
Jag har mensvärk, haft en natt full av mardrömmar, och har ont i arslet.

Jag tappar fotfästet.

Jag vill kasta klockan i väggen.

Fylla bilen med allt jag kan tänkas behöva.
Åka iväg, bara åka. Bort.. bort bort bort.

Det ska inte kännas såhär. Jag vet det nu.
Det gör det inte lättare, bara jobbigare att hantera.
Vet inte ens vad det är, bara allt. Allt utom han.
Jag vill bara ligga i hans famn.

Tisdag. melankoli.

Idag ska jag jobba. I morgon med.
Får en konstig klump i magen av det.
Hade så fint tillsammans med honey igårkväll
och jag kommer sakna honom när jag ska sova.
Fast det gör jag väl jämt där.

Jag blir nervös över hur det ska gå med maten. Rädd.
Sen är det lite annat strul som inte känns helt hundra där just nu.
Men som alltid så är det väl inget jag kan göra något åt.
Jag har ju världens bästa jobb, egentligen :'(

Honey kommer ju iaf hit på lunchen, tur det.

Om mig / svar på frågor / bilder!

Tänk, jag trodde inte jag skulle få några frågor!
Superglad att ni ändå var lite nyfikna på mig :)

Vem är du? Jobb, vart du bor etc?
Jag är 24år, bor 30mil ovanför huvudstaden (Alfta) i detta avlånga land och jag jobbar som personlig assistent. Jag hjälper pappa med lagårn varje morgon, och har två egna hästar uppstallade där (egentligen bara 1½ eftersom den ena är en minishettis!! xD). Jag tycker om att fotografera även om det svalnat lite & försöka måla snygg nailart (har en nagelblogg med syster!).

Hur länge har du och din kille varit tillsammans?
I lördags var det faktiskt officiellt tre år sedan vi smakade varandras läppar <3 Vi har pratat och inofficiellt träffats längre än så, och han har alltid funnits i mitt liv känns det som. Vi har ju bott grannar hela min uppväxt! Skulle kunna göra ett helt inlägg om oss, det kanske jag ska göra =)

Vill du ha barn?
Jag vill inte ha barn, inte egna. Så har jag känt sedan jag var sexton och upptäckte att livet var hårt, men jag är medveten om att det kan komma att ändras :) Just nu tror jag inte jag kan bli gravid och det känns inte direkt roligt det heller :/ Min mens beter sig inte alls som den brukat (för mkt info sorry!)

Vad har du för drömmar? Vart är du om tio år?
Drömmar och tio år framåt.. helt ärligt vågar jag inte tänka så långt fram. Jag tror inte ens att min kropp orkar fylla 30 om det fortsätter såhär. MEN jag försöker ju vara snäll mot mig själv nu, och om jag ska våga tro på mig själv kanske jag måste ha lite drömmar! Ett litet hus på landet, ensligt, med djur vore ju en dröm :) Men, jag har alltid svarat lycklig på frågan 'vad ska du bli när du blir stor' och det är väl huvdsaken! Mest drömmer jag att kunna se tillbaka på det som är nu och ha lagt det bakom mig.

Hur var din uppväxt?
Jag är äldsta barnet i en stor familj med fem barn. Vi har en liten gård med kvigor, hästar, hundar, katter, och det har funnits gris och höns hos oss men inte just nu. En idyllisk uppväxt och mina fina föräldrar är helt underbar =) Alltid hållt på med hästar och ridning, var aldrig riktigt tonåring utan var heldre i stallet än söp :)

Vad har du gått för skola?
Jag gick naturvetenskap på gymnasiet, och jag kan för allt i världen i efterhand inte förstå varför! :P Det är ju en utbildning man inte har någon praktisk nytta av i verkliga livet, men bra att ha i bagaget om man ska plugga vidare =)

Vad har du/jobbar du med?
När jag gick ut gymnasiet så var jag hemma och ledig ett år, bodde hos mamma o pappa och hjälpte till hemma så klarade mig utan pengar. Maj året efter studenten så började jag på mitt nuvarande jobb som personlig assistent, och där har jag nu jobbat i fem år!

Hur började dina "mat/gå ner ivikt" tankar?
Jag vet inget annat sätt att leva, vara och tänka.. I mellanstadiet slutade jag spela basket, och vara med på idrotten eftersom jag tyckte jag var för tjock för det. Då var jag ju inte ens tjock!

(Det var väl när min prins kom med i bilden som jag faktiskt insåg att jag spydde så ofta som jag gjorde, eftersom det fanns någon annan med hela tiden, och att det var relaterat till att jag åt. Han har även fått mig förstå att det inte är meningen att man ska hata sig själv så som jag gjort.. Men matproblemen har alltid funnits där, det är kanske två år som jag varit medveten om det på riktigt.

För ett år sedan hängav jag mig åt fanskapet, ska jag vara såhär jäkla dum är det lika bra att göra det ordentligt tänkte jag. Gick ner över 1½ kilo i veckan utan att träna, och man kan ju räkna ut hur hälsosamt det var och hur jag mådde av det. Där är jag inte nu, och dit vill jag aldrig mer. Jag kämpar mot att lära mig och min kropp vad som är rätt och lagom, och att hela tiden tänka efter och fundera på varför jag gör som jag gör. Det känns bra och jag försöker tänka att alla små saker är steg i rätt riktning och att många bäckar små... )

Ni ställde så bra frågor så jag har ingen aning
vad jag ska skriva mer för att berätta om mig själv.. =)
Lite bilder slänger jag oxå in.

Mina pållar, lite random bilder på mig (de två nedersta är på en trött och en fyll tjej
så de är inte så smickrande men de är de senast tagna) och sedan en bild på honey.
Ni förtjänar bättre bilder än såhär, jag vet, men jag har inte bättre just nu.
Ni får vänta lite x)

Fråga något?

Frågestund?
Den här bloggen är egentligen inte anonym,
men jag upplevs nog ändå som ganska anonym?
Jag vill inte ha det så. Är det något ni undrar om mig?
Fråga, jag svarar på allt! (och jag gör det på riktigt)

Jag har gett min syster adressen hit för att jag ska tänka på vad jag skriver
och för att jag inte ska behöva gå under om någon skulle hitta hit.
Ska jag göra nåt presentationsinlägg eller nåt? Hur ska jag få iväg
anonymstämpeln? Jag vill fortsätta lägga upp fina bilder som inte är på mig
och jag kommer from nu skriva ut att det är jag på bilderna så ni slipper fundera.

...

När är jag lycklig?
Jag mår ju inte så där bra ofta.
Jag vill att bloggen ska vara en ärlig plats
men samtidigt en glad plats, och det rimmar dåligt.

Det mesta kan göra mig lycklig, om mitt huvud bara är lungt.
Har jag panik i huvudet kan en kram ge mig klaustrofibi
medans den nästa gång kan vara min räddning!
Hur ska jag lista ut hur det här funkar?

Hej & välkommen hem.

Nu är vi hemma, kom hem igårkväll.
Hultsfred och The Cure var helt awesome!

Jag fick en panik/ångest/arg/gråt attack på fredagskvällen när jag var helt förstörd
och jag tror den utlösande faktorn var trötthet, spänning och att jag hörde honom
i receptionen och att det var 'bara' en natt bokad. Well, man kan väl inte få allt.

Nästan hemma igen blev vi arga, och vi blir ALDRIG arga på varandra,
vi säger ALDRIG elaka saker, men båda två var trötta och vi missförstod varandra.
Vi hann få ur oss en varsin mening med taskigheter innan vi insåg att
'oj vad håller vi på med' och bad om ursäkt båda två.
Det känns ändå skönt att vi ändå KAN skälla och bli sams. Man kan behöva det med.

I övrigt var det en så fin helg. Spelningen var UNDERBAR.
Inte minst för att han stod bakom mig större delen av konserten
och höll om mig och ibland pussade mig lite på huvudet. Supermysigt.
Mot slutet när fjortisarna lessnat klev vi oxå lite längre fram och fick
en ännu bättre upplevelse :) Robert Smith går inte av för hackor!! =)

Så här långt hemifrån har jag inte åkt sedan jag var liten utan att tro att
jag aldrig mer kommer hem. Jag skrev inte ens ett farvälbrev.
Jag är så trygg med honom, litar på att han tar hand om mig.

När vi vandrade runt och väntade på att det skulle börja så köpte honey
en hatt. Jag älskar män i hatt! Han var så jäkla snygg i sin hatt <3 :)
Förlåt för ett 'tråkigt' inlägg.

Morsning!

Trodde jag skulle få tid idag att sitta vid datorn, men icke.. det blir bara en mobilbloggning där jag berättar att jag blir ännu mer frånvarande. I morgon tar jag och honey väskan och drar. Jag hoppas det blir två nätter på hotell tillsammans :) det gör oss nog gott att rå om varandra lite. Ta hand om er :) (spännande o se förresten om min hemlängtan blir mindre när han är med, om mina ångestattacker blir hanterbara och om min vrånghet kan låta bli att vara i vägen.. jag hoppas att det går bra när jag ändå blivit rätt medveten.) Wish me luck <3

Vilse vilse spindel.

Ni vet.. jag trodde jag var vuxen, 25bast fyller jag i år. Utifrån sett har jag det bra ordnat och i ärlighetens namn har jag kanske det, det flyter ju på iaf. Jag trodde jag varit med om, fått höra och inte minst läst om hur hårt livet är. Men det värsta jag någonsin fått höra känns bara som toppen av ett isberg. People are never as they portrait themselves, det lärde jag mig av dr phil för många år sedan och visst är det så. Jag tänker mig själv som en öppen person, som VILL förstå andras åsikter och som faktiskt kan ifrågasätta sig själv. Jag har inte sådär galet höga förväntningar och krav på min omgivning men jag har ändå hittat något jag inte kan förstå. Folk som tar vad fan för skit som helst, som förlåter allt, folk som på riktigt försvarar våld emot de man älskar och anser det vara nödvändigt som för att visa att man bryr sig. Folk som mår så mkt sämre än de förtjänat för att de är så kontrollerade av något eller någon annan och inte får se någonting utanför sin egna bubbla. Det är vansinnigt frustrerade att saker som ter sig uppenbara inte ses på samma sätt av andra. Det känns som att min världsbild måste byggas upp från början igen, jag är fyra år igen. Och jag älskar min fina familj och mina underbara föräldrar. Mitt enda problem är att jag är tjock, och jag tror inte ens jag egentligen behöver bry mig om det längre. Jag håller på vakna. Kanske är jag fortfarande fyra, jag har sovit och hela mitt liv har varit en dröm. Dags att förbereda sig för det verkliga livet?

ÅNGEST.

Inga cigaretter i världen räcker.
Förlåt igen förresten om mina föregåena inlägg tolkats som att jag och min prins
haft en enorm kris, det har vi inte, det handlade inte om oss.

Idag är det skolavslutningar och kalas, först med familjen under dagen
och snart ska jag iväg på jobb och allt börjar om. Äta Äta Äta..
Ni kan väl gissa hur det känns.

Dessutom.. Massor av folk, jag inte törs träffa. Vill inte.
Finns inga kläder, och jag luktar illa och allt är fel.
Har klockan verkligen tickat sådär högt förut? Som om den garvar åt mig.
Jag vill bara sitta kvar i soffan, läsa era bloggar och inget mer.

Kom just på att det kommer vara fullt med bilar när jag kommer dit.
Bara en sån sak, parkera. Panik. Hej patetisk...

Förlåt för igår.

Jag var bara tvungen att få ur mig något, men ni kommer inte få veta mer än så heller om vad som hände. Jag gnäller o gnäller på min karl, fast jag egentligen vet att han är så nära perfekt man kan komma. Blev bara väldigt påmind om det igår.
Idag känner jag mig sleten, och borde väl i skrivandets stund sitta i kyrkan och titta på skolavslutningar, men. Jag tog mig inte upp ur sängen förens precis just nu. Helt slut efter igår, när jag och min prins kom hem, och han gav mig en kram, kände jag hur all ilska bara vällde ut, jag fick äntligen prata om det och hela jag exploderade, det kändes som jag skulle rasa ihop till en blöt pöl på golvet, eller svimma. Att man kan tycka att folk lever sina liv så helt vansinnigt fel!!

Vansinnig.

Sitter och kan inte yttra mig. Allt jag vill skrika kommer ut som svett, jag är genomblöt och skakar av ilska. Lojalitet, hjärna och vett vart fan tog allt sånt vägen??!
Fan vad jag skulle vilja mysa med dom här smålurvarna nu. En på vardera sida :)

Fullbokat.

Fullt schema hela veckan, blir trött bara av att tänka på det.
Alla förhoppningar om helgen är borta, och jag kan inte bli annat än
positivt överraskad så det känns ju ändå bra :)
Poängmässigt så har maten gått skitdåligt de senaste dagarna..
men idag är det två veckor sedan min senaste misär!

DET KÄNNS RIKTIGT BRA!

För att prata om något annat, jag är så dålig på att titta på film
Och även om det ibland händer att jag ser om någon film som jag
skulle vilja se, så vet jag att det inte blir av.
De enda filmer jag egentligen tittar på är de med Richard Gere
och dom har jag redan sett så många gånger att dom kan gå i bakgrunden :P
Vet ni någonstans man kan låna hem filmer från nätet gratis? ;) ni vet.
Ibland tipsar ju ni varandra om bra filmer och.. jag skulle vilja kunna titta jag med!

Rabattkod

Någon som tänkte beställa något hos cdon snart? :) har en 50:- rabattkod som jag inte kmr använda.. vet inte om den är knuten till just mig men det är väl värt att testa iaf :) först till kvarn! Annars en finfin dag kram till er..

Tragiska tillvaro

Ätit idag, ingenting som varit safe food. Å andra sidan har jag undvikt ‘fika‘ fast det erbjudits två gånger idag. Alltid något :) Jobbat 26h passet i helgen så hoppade direkt i duschen när jag slutade och for till honey. Ska jag vara rättvis så har vi haft en lugn bra kväll. Spelat kort och pratat om när vi började träffas och sånt mys :) men jag kan inte få ut ur hjärnan att kommande helg och sedan midsommar kommer bli värdelösa och jag vet inte hur jag ska lösa det.. det kunde ju bli så bra.. :( antagligen bara att släppa alla förhoppningar. Jag kikar in hos er i morgon..

Sådär.

På egen hand nu petat i mig det som under vardagar är lunchmackan.
Att det blir så himla annorlunda när jag är tvungen att göra det själv.
Men jag jobbar ikväll.. och för att förbättra mina odds tänkte jag.. ja.

Vi har fortfarande inte mötts och kunnat bli ett enat vi igen.
Men.. jag hoppas att hans mandel-blåbärs-sockerkaka jag har i ugnen
ska få honom på bättre humör, som smittar av sig i en god cirkel :)

Morr.

Jag som tidigare idag försökte fila ihop ett inlägg om hur underbart det vore att vara sambos. Just ikväll hade det varit tusan så lämpligt. Att båda två har varsitt hem är så jäkla jobbigt. Att försöka så jäkla mycket och bara.. misslyckas jämt.
Jag är för trött. Hela jag är alldeles slut. Vaken hela halva natten på jobbet, upp tidigt och iväg på ett annat jobb som måste vara grymt psykiskt påfrestande. Jag känner mig helt utdränerad.. Då orkar inte jag med att det ska tjaffsas om vart vi ska vara, när vi ska åka, om vi ska iväg, vem åker först och vem vem vart vart! Jag blir tokig. Hade vi bott ihop hade allt vart enkelt, jag var trött och körde iväg honom till en vän, han fick en kul kväll och jag fick vila med gott samvete. Nu sitter vi i varsitt hem, båda lika ledsna över att den andre inte 'förstår'.

Hejhej

vad snälla ni är om bilden <3
Jobbet igår gick tusen poäng åt fanders.
Ingen misär och det är allt som räknas :)
Det gör fortfarande småont vid de nedre revbenen
och jag går just nu i konstant rädsla att det ska bli värre.
Har inte tid med det idag, har verkligen inte tid.
Skulle vilja att den där smärtan kom när jag var med honey
så han kan bedöma om det är gnälligt elr illa.

Orkar hursom inte läsa kommentera el svara på era just nu
får se om jag har tid senare ikväll :)

Bilden från förut.

Jag har inga bilder på mig själv från 'förut'
men jag ramlade över denna hemskhet i datorn.
Tänk om jag hade vetat att JAG skulle lägga ut den?!
Bredvid en ganska nytagen bild på då 65kilo
be nice. lite skillnad är det väl ändå?
ska åka på jobbet nu, har inga planer för hur jag ska klara passet
så det kommer bli kaos och misär :(

Magsmärtor.

Jag tror inte jag nämt det förut i denna blogg
men idag besökte magkatarren eller vad det nu är, mig igen.

De nedre revbenen, där ungefär, och på sidorna gör det så ont så jag nästan svimmar.
Jag får dödsångest, och kallsvettas hysteriskt.
Det finns INGENTING som hjälper, hur jag än vrider och drar i kroppen
så gör det lika hemskt ont. Det blir bara värre och värre och det enda
som kan tänkas hjälpa litelite är att det hänt förut, och jag hoppas att det
ska gå över även denna gång.

Jag KRÖP kvidande över lägenhetsgolvet och öppnade balkongdörren
så att min prins skulle kunna komma in även om jag svimmade elr dog innan lunch.
La mig i sängen och grät och väntade på att det skulle försvinna.
Lyckades somna och vaknade två timmar senare, helt slut.

Jag som alltid trott att magkatarr var typ halsbränna eller sura uppstötningar
och jag kan bara säga att det vore himmelriket ungefär i jämförelse :(
Det är hemskt.

Dagen kunde väl ha börjat bättre..

vi försov oss och honey fick hoppa upp och åka direkt till jobbet.
Kvar på golvet ligger en hög med kalsonger och strumpor
jag får väl hoppas att han hade andra/rena med sig och inte åkte utan? :P

Idag väger jag mer än igår. pizzan.
Det är okej, men bara idag.
Det känns inte alls okej,
men vad ska jag göra åt saken lixom? :(

Jag har världens bästa syster.

Ville bara tala om det.
Världens finaste bästaste filur är hon allt <3
Älskar henne sådär övermycket.
Hon kom hit ikväll och räddade mig undan misären.
Den jag trodde var oundviklig.
Utan att jag bett henne komma, och utan att hon förstod
Så bara fanns hon där, och sa att det var jag som fanns för henne
Fina fina hon <3

Pizza i magen och är ensam.

Vi har ätit pizza ikväll. Han åkte hem till sig igen.
Ni vet väl vartåt detta lutar... badrummet och misär.
Jag är inte bättre än så när jag är ensam.
Minns ni oxå henne på bilden?

Kalla mig hemsk.

Idag såg jag fina siffran på vågen, så jag åt frukost med min prins.
Så onödigt dumt och korkat, jag vet. Belöna sig med mat? hah.

idag började jag följa sandra på niotillfem

typ så

Tankebrottning.

Brottas nu med tanken att det förmodligen inte är vettigt
att klä av sig bara för att kliva upp på vågen.
Vi lagades lite igår.
Pratade om otänkbart fina saker.
Varm i själen. Det känns bättre.
Jag är övetygad om att det kommer kännas helt bra igen.

Idag kör jag en annan spellista på spotify än den arga som gått på senaste <3
Jag har ju ändå min prins. Mina drömmars man.
Titta, han håller tillochmed om mig :P

Nollar poängen idag med.

Orkar faktiskt inte skriva om hur det är egentligen.
Det är skit, och jag tänker sparka bakut tills han förstår.
Han måste förstå, annars är det ingen idé.

meen jag nollar poängen iaf, alltid något =)

Ett kilo kvar.

bara gram kan skilja mig från att se drömsiffran på vågen.
och om ett kilo till är det inte ens ett fullt sista kilo ^_^
Jag lurade ur honom hennes vikt oxå.
Det var ju dumt.

Annars så.. känns det inte ett jota bättre idag.
Inget alls faktiskt. Känner mig som en idiot.
Som har fått en idiot på halsen, för det är väl vad hon förtjänat..

Alkohol

jag har väl aldrig dödat känslor med alkohol.
är det min nya grej kanske? alkoholism..
ja vem vet.

Cause you're not welcome anymore.

Vägs ände. Jag blir galen.
Det känns annorlunda allting.
Jag går och dör, så slipper jag fundera mera.

Med det sagt..

Han bjöd ut mig på middag igårkväll, en fin gest.
Och senare fick jag busa med småttingarna i hans släkt.

Hela jag smälte när lilltjejen gav mig en kram.
Kan inte ens föreställa mig hur lycklig han måste ha blivit
av att få träffa henne igen. Så himla efterlängtat!
Jag fick kramar och jag fick försöka vyssja bebis till sömns
jag fick spela spel med en femåring och vara efterfrågad.
Hade en bra kväll.

Med det sagt. Jag känner mig vilsen och konstig.

- Jag älskar dig. Jag älskar dig. DU! Jag ÄLSKAR dig!
- Du det var ett jäkla tjat på dig! Det räcker inte med att säga det.
Det spelar ingen roll hur många gånger han säger det.
När jag ändå behöver önska livet ur hans ex.
Jag trodde faktiskt att det här var överspelat för länge sen.
Att vi bråkat färdigt om sånthär och att han fattat.
Han känns som en främling som aldrig träffat mig förut.

Det är ju inte som att jag tror att han vill ha henne tillbaka
så varför känns det så jobbigt? Jag vet inte..

Umgänge med ex djävulen.

Jag hade heldre sett på medans han satte på henne än vetat
att han sitter hemma hos henne och födelsedags fikar.
Hela familjen. Så som förut. Så som det ska vara.

Jag väntar på min fina vän just nu.
Vad ska jag säga när hon frågar om oss, om allt är bra och som vanligt?
Ska jag svara att han är ett jävla a-hole fast han inte är det?
Kommer jag kunna låta bli?

Ska jag slå av mobilen och gömma mig under täcker när hon åkt?
Vet inte om han är välkommen hit, och vet inte varför han inte skulle vara det.
Jag vet inte hur jag ska kunna ta honom i min famn.

Jävla henne och vara smal.
Jävla henne och kunna laga mat.
Jävla henne och veta namnen på hela hans släkt.
Jävla henne och veta vad han har i byxorna.

Jävla han och inte fatta vad som är okej och inte.

Men mest av allt, jävla mig som är en idiot.
En idiot som kommer radera det här inlägget sedan
det vet jag väl, jag brukar lugna ner mig.
Jävla idiot jag har bakat en plåt muffins. Idiotjag.

Feeder.

Han försökte lura mig genom att ha grädde i kaffet
istället för den mjölkskvätt jag vill ha.
?? (det gick såklart inte)

Igår blev det lite kaos, lite privat som gjorde honom nere.
Så vi åkte till min familj, och alkoholade lite.
Mkt trevligt och jag tror både alkoholen och umgänget
lyfte upp honom ur ångestgropen.

Vågen ger mig trygga snälla nummer igen.
Jag ska ändå mer ner. Mest för att..
Om jag blir 'nöjd' så skenar det uppåt igen.

Hejhopp!

Första juni, sommaren börjar. Provade mina shorts idag.
Sist jag provade dem fick jag var glad över att jag fick igen dem
men idag kunde jag glädjas åt att jag inte väller över.
Känt mig enorm den senaste veckan och inte ens vågat väga mig.
Det kändes skönt. Även om jag inte blir smal denna sommar
så är jag iaf närmare än vad jag kunde drömma om att hinna :)

Friday I'm in love!

Inte riktigt, men om exakt två veckor så brummar vi iväg
för att se den där Robert och hans The Cure spela, love it! <3
Bara jag inte lyckas slarva bort biljetterna till dess.. >_<

Igårkväll hade hans ex varit där såg jag när jag kom dit.
Jag fick ett mindre vansinnesutbrott.
Åkte till min syster för att lugna ner mig.
Han kröp på sina bara knän för mig när jag kom tillbaka
fast jag var medveten om att jag överreagerat.
Hon hade faktiskt haft ärende.
Men bägaren har lixom runnit över för länge sedan.
Ont i magen oxå, fortf sedan misären, men idag är det ok! :)

Sov som en gudinna inatt bredvid min älskade iaf.
Det var kallt i hans hus och han höll om mig hela natten.