lördag 30 juni 2012

29 Maj - 30 Jun

En månad.
Klarar jag verkligen inte längre än så?
Ångesten vann. Så mycket för mys-lördag.

Nu vet jag vilket helvete som väntar.
Kroppen kommer hämnas.
Det som alltid varit min vardag.
Även innan jag visste vad det handlade om.
Det som varit så skönt att slippa nu.

Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte var skönt.
Det vore osant att säga att jag ångrar mig.
Men det får inte bli som förut. Inte inte inte.

Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Kraft till nya tag har jag inte.
Det är okej att göra snedsteg, du behöver inte börja om från början
utan bara fortsätta vidare framåt, du har redan kommit långt.
Brukar jag säga åt andra i samma sits. Säkert sant, men..
Lättare sagt än gjort. Lättare sagt än gjort.

3 kommentarer:

  1. Sv: Ja underbar känsla :D <3

    SvaraRadera
  2. Men hjärtat då, jag kan inte säga att "gå ut och skrik på ett träd istället" för jag vet hur det är i 6 år höll jag på att skära mig och det spelar ärligt ingen roll vad någon säger utan man måste finna det inom sig eller ta tag i problemet för att gå vidare att bli mindre "sårbar" att hantera det på ett annat sätt eller som jag har gjort slutat bry mig. Men när jag skar mig sen när det blev mindre sällan det var skönt, en underbar känsla för kroppen och än idag om jag tänker på det händer något i min kropp som man blir hög. Jag kan inget annat än att med sorg läsa detta, du är egentligen starkare än så bara att du inte förstått det själv <3<3<3

    SvaraRadera
  3. sv: ja exakt! det är så konstigt, såfort man känner hunger blir man panikslagen och tror att man dör om man inte äter, fastän man inte är SÅ hungrig, det känns bara som ett måste, men nu är det ändring!

    SvaraRadera

Jag svarar på kommentarer i din blogg, om du inte har någon så svarar jag här under i kommentarsfältet :)