Där igen.

Jag tar mig upp ur sängen endast med hjälp av tanken
'om nån timme kan jag lägga mig och sova en stund igen'

Orken är slut och jag vill inget annat än sitta hemma och sortera.
Sortera saker och tankar. Gråta och tycka synd om mig själv.
Så jävla konstruktivt..
Lika konstruktivt och givande som hatet mot henne.
Det händer för mycket och jag svämmar över.
Det här kommer inte sluta bra.