Svartsjukemonstret.

Idag är det jag som är hon. Monstret.
Det handlar mest om att bägaren runnit över.

Inte på det där viset som folk är mest. Så bilden är väl fel.
Jag skulle ju 'låta' honom sätta på någon annan om han ville.
och jag vill egentligen inte kalla det för svartsjuka.
Men det är det som ligger närmast. Inget kul det här inte.

Det enda ljud han fick ur mig när han var hit på lunchen
var grymtanden och missnöje.
Fast det inte alls var meningen, så jag smög ner en lapp
i fickan på hans skjorta. För att gottgöra lite.
"I love you with all my BOOBS
I would say heart, but my boobs are bigger"

Jag VET att jag har rätt, och att det inte är okej det här.
Förutom i deras lilla pluttinutt värld för två.
Samtidigt vet jag att mina hormoner och humörsvängningar
inte är att leka med, och balansen här.. Den är skitsvår.
Dessutom vet jag att det inte går att få honom att förstå.
Jävla skit. Det är lixom ingen ide.. blä