Just landat hemma igen, ganska mör.
Tänk om alla dagar var så här 'bra' dagar?
Sista halvmilen går så jäkla tungt.
Jag går igenom skafferi och kylskåp i huvudet
tänker på om det finns något jag kan belöna
mig med när jag kommer hem. Väl hemma så slutar det med ett glas isvatten, eller den nya saften och det känns lika bra varje gång!
Nu till det jag tänkte skriva om.
Ni vet att de där mörka känslorna var grymma mot mig idag.
Det var en hård fasad som mötte min prins när han kom hit.
Jag lagade maten, vilket jag ALDRIG gör och serverade honom.
Jag var hård, kaxig, sur och kort. För att inte bryta ihop.
Det funkade ju tills han sa om och om igen att han älskar mig.
Tills han höll om mig och inte lät mig komma undan.
Tillslut brast det av hans värme och krokodiltårarna bara sprutade.
Jag grät som ett barn, och blev helt knäckt. Jag som skulle vara stark..
och inte kunde jag förklara mig heller. för det är inget som han vill förstå.
det gör mig så ledsen. hur kan han INTE fatta?
jag grät nästan halva sträckan på cykeln. sedan började jag bygga upp fasaden igen.
han förstår ju vad det handlade om, men.. han förstår det inte.
Att vara stark är inte alltid det bästa ibland måste man låta sig vara sårbar och jag tror allt han vill hjälpa dig förklara om och om igen om han inte förstår ord är det bästa som finns att få prata om det som gör ont. Jag har mått så dåligt under flera år, skurit mig och skadat mig på massa olika sätt och allt känns bättre om man får elta det som gör ont, prata, skriv gå ut och skrik men något måste du göra fina du. Att vara stark är inte det bästa glöm inte det söta snälla du! Sen tack för dina fina kommentarer underbara söta du men glöm inte bort att prata om du vill får du gärna skriva till mig på min mail (så slipper alla se) jag kan försöka förstå jag brukar vara duktig på det säger alla =). Massa kramar till dig fina du!
SvaraRaderaSv: Åh, tack för dina peppande kommentarer!:) dom är verkligen guldvärda!:)<3Kram!
SvaraRaderaTack tack fina människa för de uppmuntrande kommentarer du lämnat på sistone <3 Det värmer:)
SvaraRaderaHoppas verkligen att du vågar dig på shorts.. Så mycket som du tränar kan jag inte tänka mig att du har någonting att skämmas över :) Inte för att man någonsin borde skämmas över att visa upp sin kropp men!
Kramar