Jag står vid vägs ände nu, det inte bara känns så, det ÄR så.
Jag har inga planer på att gå tillbaka, det finns inget där som lockar mig.
Och jag vill inte traska mer efter den här vägen framåt, den leder ingenvart.
Dyker ingen annan väg upp så dränker jag mina sorger här tills det tar slut.
jaa äntligen :D
SvaraRadera