Jag svor mig hit. Bort från andra konton.

Att det var för jobbigt att driva diverse separata konton minns jag, och att det har varit skönt med lite datorvila känner jag nog. Det här med att vara ärlig utan att vara anonym är kämpigare. Jag får själv reda ut alla trasseltankar jag har och det är inte lätt. Det känns ännu mer nu, när min prins gjort bort sig så totalt och jag vet inte själv hur han ska kunna laga det han förstörde inuti mig. Jag hade behövt dom som säger åt mig att växa upp och jag hade behövt dom som säger att jag ska lämna honom (då får jag anledning att försvara vårat ‘vi‘ och det kan behövas). Min ponnyhäst har blivit sämre igen och jag har just googlat mig livrädd, känns som om lillhjärtat inte kommer överleva, det som bara var hosta. Ska prata med vet i morrn. Hoppas ni har det bättre än jag <3