Har absolut inget kul att se fram emot. Jag ser bara hemska ångestframkallande skitsaker jag INTE vill. Jag kan inte på egen hand styra upp någonting roligare och är bara en jäkla bromskloss om någon annan skulle bry sig. Skjut mig nu så jag slipper. Det blir bättre sen, javisst. Men hur bra? Och när är sen? När ska jag bli normal och hur ska jag ta mig dit? Jag kan inte se mer än en månad framåt och får stresspanik och orkar inte ens tänka tanken att göra mer än minimum. Förlåt fina ni men positiv känner jag mig inte ett uns. Jag har honey och jag har min syster men de kan inte fixa det här. Tyvärr.
Det är okej! Och det räcker att se en dag framåt!
SvaraRaderaHjärtat en dag i taget, räcker gott och väl! Du ska inte ställa så höga krav på dig hela tiden. Du är bäst och du är NORMAL, hatar det ordet. Sen att du mår dåligt behöver inte antyda att du är konstig, onormal eller inte passar in. Du mår bara inte bra och du behöver hjälp med det <3<3 Önskar jag kunde hjälpa dig!!
SvaraRadera