Det senaste halvåret har jag varit en bättre hästägare än vad jag varit på många år. Varför ska jag då straffas nu? Karma‘s a bitch. Att ligga sömnlös, att inte ens orka prata med sin prins, att se lillhjärtat kämpa med att andas, fundera på om det är dags att ge upp och släppa taget, bryta ihop av tanken på att berätta det för lillasyster. Veta att jag måste orka lite till, önska mig mirakel, veta att jag inte förtjänar något. Åh denna ångest. Som grädde på moset har honey släppt mig vind för våg idag, dvs det har gått käpprätt åt h*lvete med maten, och kommer göra det i morgon oxå. Vilken gnällig blogg detta har blivit :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag svarar på kommentarer i din blogg, om du inte har någon så svarar jag här under i kommentarsfältet :)