Tråkigt tråkigt.

Du måste förstå det här, annars kan vi inte fortsätta träffas.
Det var ju tråkigt, varför är du så elak på mig?
Jag är inte elak, jag berättar hur det är.
Är du så arg att du gråter nu, var inte ledsen.
Strunta i det nu. Det gör inget.
Jag har aldrig gjort dig någonting ont.
Inte?
Inte med mening. Jag har aldrig haft den avsikten.
Jag vet men du kan inte använda dina mått på mina känslor.
Va? Nu är du obegriplig. Varför vill du lämna mig?
Jag vill inte lämna dig. Jag gav dig två val. Försöka förstå, annars gå.
Varför gör du så mot mig?

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHH vad jag är frustrerad.
Så vansinnig. Jag ville kasta kaffet på honom!
Heldre än att försöka förstå, är vi finito? Que?

Jag har varit lite jävulsk nyligen, börjat spela ett spel
För att försöka få honom att förstå.
Jag har placerat ut honom i min sits, likadan men mildare
men han tycker ändå det är helt absurt och orimligt att jämföra de två.

Dessvärre kan man inte styra sin omgivning och det visar sig
att jag inte har obegränsad tid på mig att spela färdigt.
Jag får ju givetvis skylla mig själv, jag vet.

Men jag pratade med honom på lunchen, med förhoppningar
om att han skulle ägna eftermiddagen på jobbet åt att fundera.
Får väl se.

Kolla nya favoritbilden då;